Kräfta...

Jag hatar denna jävla sjukdom, Den skapar så jäkla mycket orättvisa i världen.
Att stå nära någon som mister någon i denna jävla sjukdom eller att själv mista någon är hemskt.
Vem är det som bestämmer vem som ska drabbas och inte? Vem avgör vilka som ska få överleva?
Hur kan det vara möjligt att vissa människor inte får chansen att leva ett långt liv. Varför ska barn drabbas? Varför ska medelålders personer drabbas? Varför ska gamla drabbas? Varför i helvete ska någon drabbas över huvudtaget.

Jag vet ju rent medicinskt vad som händer alltså, vid sjukdomsförloppet. Men jag kommer aldrig nånsin förstå eller acceptera att någon drabbas av den skiten.
Häromdagen när jag var på kyrkogården så tänkte jag för mig själv att jag aldrig nånsin vill uppleva att stå nära någon som drabbas av detta på ett eller annat sätt igen.
Visste det kanske är oundvikligt, men jag trodde ändå inte det skulle ske så snabbt.

Det är orättvist! Jävligt orättvist!

Mina tankar går till alla människor där ute som på ett eller annat sätt drabbats.
Jag hoppas ni orkar kämpa och jag hoppas forskarna hittar ett botemedel väldigt snart.

Ni finns i mitt hjärta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0