Malin

Usch vad segt allt är. Undra om det är årstiden som spökar eller det faktum att saker o ting förändrs hela tiden, Jag stressar omkring och försöker göra någonting hela tiden eftersom jag inte vill sätta mig ner o känna efter hur jag egentligen mår.
Mina ögon har börjart rycka igen, som alltid när jag stressar :P Och huvudvärk har jag nästan dagligen.
Jag vill bara gå fram ett par månader i tiden o se om saker o ting är bättre då.
Det tar på krafterna att flytta isär. Speciellt när det är så utdraget som det är nu.
Det är iaf tur att jag har Lo i mitt liv som ett litet solsken i allt mörker.♥

Hur som helst så har jag sökt lite utbildningar igen. Var på möte med min handledare på Ung Möjlighet igår. O han tycker jag var målmedveten och ambitös. Och mitt ansökningmaterial var det inget fel på. Tvärtom. Det märktes att jag var språkintresserad och hade bra betyg i svenska. Hade ju med mina gamla betyg från gym också. Lika förvånad varje gång att jag lyckades så bra med dom:P haha
Har iofs IG i matte men VG eller MVG i alla media-ämnen.
Synd bara att det inte finns några jobb inom det. Fast det verkar ju inte finnas jobb någonstans just nu. Hoppas jag kommer in där jag sökt o att dubbelspåret blir klart så man inte behöver pendla riktigt lika länge. Har även sökt Omvårdnad inriktning Psykiatri här i Motala=)
Jag vet ju vad jag vill bli och jag vet att jag ska bli det. Det är bara vägen dit som inte är helt klar än. Men det kommer ju ordna sig.
Jag ar inga begränsningar ör att jag har barn liksom, Bara för jag fick barn tidigt innebär det ju inte att jag förstör mitt liv. Snarare tvärtom. Jag har fått chansen att skapa ett nytt liv. Att föra mina tankar,värderingar och min kärlek vidare och skapa en helt egen underbar invivid. Och det kan inga pengar, utbildningar eller människor i världen ändra på. Att få möjligehten o chansen att skapa ett nytt litet liv som en del av sig själv är en gåva som jag är oerhört tacksam att jag fick.
Ingenting är så stort som det ögonblicket när man får se sitt barn för första gången. Det vet alla som som fått barn. En människa som varit med när ett barn kommer till världen kan aldrig nånsin säga att ett barn skulle vara ett misslyckande. De människor som säger det har nog aldrig själva fått vara med om den kärleken man får från ett barn. Och det är synd. Och jag kan inte annat än att hoppas att dessa människor också får vara med om detta en dag. För det är ju faktiskt så. Att störst av allt är kärleken!!