Malin

Idag har vi varit o kollat in Los nya dagis.Han gillade det skarp,där kommer han trivas kanon bra.Personalen tyckte också att han var väldigt snäll,lugn o charmig.Så det kommer nog inte bli några problem att lämna honom där.Nästa torsdag ska vi börja skola in honom de trodde det skulle räcka med ett par dagars inskolning eftersom han verkade vara så "öppen" mot folk.Alltid kul när ens barn får beröm...eller hur?;)

Efter det så gick vi hem o jag röjde lite här hemma.Sen bar det iväg till läkaren.Medicinmottagningen.
Fick det glada beskedet jag väntat på.Jag kan sluta äta Waran,Redan idag.Så himla skönt.Måste dock ha kvar brickan runt halsen en vecka till Ifall jag råkar ut för en olycka.Men sen så är det jag som ska shoppa halsband=)
Jag hade inga ytterligare riskfaktorer o det var jättebra att jag slutat röka.Dock så får ca 10% av alla som haft proppar det igen de följande 2 åren efter avslutandet av behandlingen.Så vid minsta lilla smärta i benet så ska jag söka akuten så de kan utesluta en propp eller bahandla den INNAN den far upp i lungan.
Sen så var det ju en massa saker o göra om jag blir sjuk(sängliggandes under lång tid)Inlagd,ska opereras och så är det ju en liten procedur om jag ska ha fler barn.Vilket jag självklart vill.Jag offrar gärna mitt liv för ytterligare en krabat i framtiden.Men inte nu.
P-piller o sånt är ju med uteslutet så får ha kvar min hormonspiral.
Läkarn tyckte(även om han inte sa det  för att han inte får ha synpunkter)Att jag skulle anmälsa hela händelsen iaf.
Dels att jag inte fick blodföryunnande sprutor efter OPn på förlossningen.Och med tanke på att jag förlorade så himla mkt blod och var sängliggandes i 2 dagar borde det varit ännu mer aktuellt.
Sen nr jag väl sökte till akuten när jag hade svårt o andas och hade ont så borde det väl jobbat lite mer aktivt.Fick sitta o vänta i flera timmar o sedan skickade de hem mig o sa att jag hade urinvägsinfektion.
Jag hade Feber,problem att andas och asont i ryggen...Hallå!!urinvägsinfektion!!?
feber,anöd och smärta vid andetag är de vanligaste symptomen.
Jag sa till o med själv till läkaren att
"Jag tror jag fått proppar i lungan,Jag har aldrig haft proppar i lungan,Men jag tror att det känns så här"
Dagen efter när jag sökte igen eftersom det var värre fick vi också vänta i flera timmar.Jag låg på en bädd i korridoren och kämpade efter luft o stortjöt o mamma satt o höll om mig o ropade på personalen om hjälp eller smärtlindring med det var samma svar varje gång"
- Ni ska snart upp på röntgen,håll ut lite till"
Vi satt där från 08 på morgonen tills kl 18 innan vi fick komma in på röntgen.
Och när jag väl fick diagnosen så fick jag 2 sprutor att ta med hem o ta 2 ggr om dagen(jag har aldrig tagit sprutor på mig själv)Sen så fick 2 tabletter Waran, en folder om waran och sen stödstrumpor.Sen fick jag gå hem med recept och ta mig till apoteket nästa dag för att hämta mer sprutor o waran.Det var inte ens tal om att bli inlagd.Och inget smärtstillande fick jag heller.
Tur iaf att man har snälla föräldrar som skjutsade mig till läkaren varje dag så distriktsköterskan fick ge mig sprutor.
Och tur att min pojkvän är så underbar så han skötte allt medans jag låg  sängen o tjöt i en vecka.Tack!
Vill också tacka alla er som betalar skatt så vår sjukvård SKA fungera.Men ibland gör den inte det så därför kommer jag göra min plikt o anmäla detta.För vem vet,Nästa gång en nybliven mamma råkar ut för detta pga felbehandling så kanske hon inte överlever.
Då kanske hon lämnar en nybliven pappa och ett litet barn kvar i sorg och förtvivlan.
Och det får absolut INTE hända!!

Oj vad djup jag blev och vilket långt onödigt inlägg:P
haha nu ska jag ta en kopp kaffe o sen ska vi hägna in vår ballkong i nät!